Lagidrottens respiratorer

Viljan att tävla är inte längre vad som driver lagidrottare. I takt med ett större lönekuvert och mer att säga till om är idrottare inte längre lika intresserade av att vinna, åtminstone inte om det kräver större uppoffringar eller tålamod.

Zlatan Ibrahimovic vill inte bara vinna fotbollsmatcher, han vill vinna varje träning också. När Cristiano Ronaldo lämnade Real Madrid och sökte “nya utmaningar” valde han däremot Juventus som mer eller mindre prenumererar på ligatitlar, något han rättmätigt pikades för. Denna sommaren vill Ronaldo lämna Manchester United för att få spela i Champions League (som laget inte kvalificerade sig för). En annan världsstjärna är Lionel Messi som när han plötsligt lämnade Barcelona inte gjorde det för att erövra England eller ens USA utan för oljepengar i Paris. Zlatan Ibrahimovic lämnade däremot Inter för tidernas bästa Barcelona, Milan för ett anonymt PSG, PSG för ett Manchester United i kras och MLS för ett Milan på dekis. Utmaningen är den drivande faktorn för Sveriges största idrottsstjärna medan status, pengar och komfort är det viktigaste för många andra.

Samma trend i basket

Lebron James är tveklöst basketens största och bästa spelare under de senaste 20 åren men trots att han har varit i finalserien mer än någon annan spelare i NBAs historia, kommer han aldrig att passera Michael Jordan som den bästa spelaren genom tiderna. Detta beror framförallt på en sak - Lebron byter lag lika ofta som andra byter bil. Medan Michael Jordan var bäst i ett dåligt Chicago Bulls var Lebron James gnistan som gjorde Cleveland Cavaliers glödheta under hans första år i ligan. Sedan tog det slut, medan Jordan stegvis tog Bulls till titlar och framgång, lämnade Lebron James för grönare jaktmarker i Miami där han tillsammans med Dwayne Wade och Chris Bosh först förlorade en final och sedan vann - helt enligt förväntningarna från omvärlden. Lebron James skapade historia genom “the Decision”, en tv-sändning av beslutet att flytta från Cleveland till Miami, något som föranledde dagens spelarmarknad i NBA där ingen Franchise i själva verket är större än spelaren, inte längre. Om en stjärnspelare vill lämna spelar det ingen roll om han har fyra år kvar på kontraktet, se bara på Kevin Durant som återigen ska finna lyckan någon annanstans, trots att han själv valde spel i Brooklyn Nets bara två år tidigare.

"In hindsight now I would have never called up Larry (Bird), called up Magic (Johnson)—'Hey let's get together and play on one team', In all honesty, I was trying to beat those guys." - Michael Jordan

Lillard är undantaget

Damian Lillard I Portland är undantaget för dagens supervänner som generellt väljer storstäder med ytterligare superstjärnor i laget. Trots en imponerande utveckling som tagit Lillard till toppen av NBA har han aldrig tvekat över att stanna kvar i Oregon och Portland Trailblazers. Gång på gång har han betonat vikten av att vinna i Portland, att inte “jaga ringar” genom att teama ihop sig med en superstjärne-kompis utan att försöka uppnå det omöjliga - som Michael Jordan och Chicago Bulls. Kanske är det Lillards framgång som rapstjärna som dämpar behovet av att flytta till större marknader, oavsett fallet är han undantaget för regeln idag där spelare allt oftare letar genvägar snarare än att kämpa för att nå sportslig framgång.

Lagidrotten är på många sätt död men Damian Lillard och Zlatan Ibrahimovic är idag respiratorerna som förskjuter det oundvikliga.